Egen serie

 

Serier

När resten av världen har februarilov eller störtar sin president jobbar vi med serier. Nedan följer ett urval av serier/serietecknare som jag inspireras av konstnärligt kontra pedagogiskt.

Definitionen av en serie kan diskuteras nästan lika länge som frågan om Anna Odell verkligen är konstnär eller bara tokig. Jag är naturligtvis på Annas sida och skulle därmed också gå med på de mest tillåtande definitionerna av såväl serier som konst.

 

Bilden ovan är tagen ur boken Grallimmatik, författad av Tage Danielsson och illustrerad av Per Åhlin.
Tage Danielsson och Per Åhlin tänker jag mig som ett exempel man kan använda i skolan för att visa på alternativa arbetssätt. Kanske besitter man skilda kompetenser och föredrar att slå sina kloka huvuden ihop istället för att ensamvarga som en annan eremit.

Sara Hansson råkar jag känna litegrann, fast mycket mindre än vad jag hade velat. Sjukt grym brud. Det händer att man hör henne i Sveriges kanske ända satirprogram i etern; Tankesmedjan. Att se, höra och läsa det hon gör är helt enkelt jävligt inspirerande. Här ovan är ett utdrag ur en grafisk novell om separationsångest som Sara snickrade ihop på Kvarnbys serieskola i Malmö. Klicka på den för att förstora.





Jag fick en bok innehållande en samling serier skapade av Kvarnbyeleverna från Sara. I inlagan finns en direktuppmaning som borde sporra mig att hålla igång.





Sara Granér skulle jag absolut kunna tänka mig att använda i undervisning. Hennes färgglada enrutingar utgör ett praktexempel på hur man enkelt kan behandla en problematik utan att behöva vara seriös eller inneha enorma teckningsfärdigheter. Med det inte sagt att Sara inte besitter feta skills i tecknande. Det gör hon säkert trots att hon inte visar det. Rent estetiskt är hennes bilder trots det oerhört tilltalande. Människan kommer alltid behöva påminnas om att finmåleri har sin tid och skissartat, slarvigt eller rent av fult bildframställande har sin.





Martin Kellermans moderna klassiker Rocky är i likhet med Charlie Christensens Arne Anka något av en livsstilsstrip. Personligen är jag mycket svag för skildringar av dekadensen men inser samtidigt att dessa i fostrande mening ej är lämpade som undervisningsmaterial. Förhoppningsvis kommer fostran inte vara en stor del av min kommande yrkesroll.

Å andra sidan kan man alltid hitta något som går att använda i ett specifikt syfte. Jag har bemödat mig att scanna in en Arne Ankaserie som kan fungera som en ingång till samtal kring upphovsrätt och immateriellt ägande. Rockystripen ovan väcker uppenbarligen samtal kring etik, moral och yttrandefrihet vilket vilket är viktiga delar av bildämnet om man väljer att betrakta bilden som ett språk.

Dinosaur Comics, skapad av Ryan North, är en webbaserad serie som kräver koncentration och ork. Anledningen till att jag väljer att lyfta den här är att den liksom Grallimmatik kan användas som ett exempel på ett alternativt arbetssätt. Dinosaur Comics ser nämnligen alltid lika dan ut. Enbart texten byts ut. Jag säger som Mano Chao:
- Varför inte återanvända bra grejer?





Avslutningsvis. Igenkänning är oerhört effektivt i komikens värld. Rolig serie men kanske inte så djup. White Ninja är skapad av S.Bevan och K.Earle

Workshopförslag till kulturdagarna på Schillerska.

Utifrån skrot, skräp och annan skit
får deltagarna i uppgift att skapa
musikinstrument.
Deltagarna utvecklar, designar
och bygger sitt eget instrument.

Under en given tidsram sker
skapandet i mindre grupper.
Förhoppningsvis leder detta till
att grupperna är lite mer
avslappnade när workshopens
nästa del introduceras;
skrivandet.





Skrivande kan vara jättesvårt
och skrivkrampen kan
övermanna även den
bästa av författare.

Därför är det viktigt att lägga
denna delen på en så låg
nivå som möjligt.





Detta skulle exempelvis kunna
göras genom att förbereda sig
med exempelmaterial där
författaren undviker annars
så essentiella delar av
lyriken som rim, innehåll,
flöde, takt och språklig
korrekthet för att visa på
att det inte finns några
rätt eller fel.





Minst ett par rader enkel, ocool
och ickepretentiös lyrik skrivs
ner av varje deltagare.
Deltagandet är det viktiga,
inte resultatet.

Texten skrivs fördelaktigt
på deltagarens modersmål.
Även denna del måste tidsbegränsas,
så om skrivkrampen kommer smygande
bör en nödinspirationsburk finnas där
man kan dra slumpvis utvalda
inspirationsord.





Till den tredje delen krävs tillgång
till avskilda arbetsutrymmen
för grupperna.

Nu ska förarbetet ge frukt.

Instrumenten används till jammning
och till detta ska varje deltagare
framföra sin lyrik.





Lyrik kan framföras till rytm
på många olika sätt.
Inget sätt skall värderas
högre än något annat.
Sång, growl, rapp, spoken word
eller vanlig jävla diktuppläsning
ska vara likställt.
Att anpassa sig till takt, rytm
och eventuella tongångar måste
vara frivilligt.





Framförandet sker enbart i den
lilla gruppen för att undvika
hämmande prestationsångest.
Om ett framförande i helklass önskas
av alla deltagare i en grupp är
detta självfallet välkomnat.





Det hela bör lämpligtvis inledas med
ett exempel från läraren som själv
har skapat ett skrotinstrument och
framför ett par rader till rytm.

Till exempel:

Coolhet är rädsla
klädd i svart
När jag agerar cool
är det därför att
jag vill dölja min rädsla
och inte visa mig svag
Jag har äntligen förstått det
men det tog fan ett tag





Materialfrågan är fortfarande öppen
men en del saker är mer
eller mindre spikade:
Skrot av alla tänkbara slag,
snabbtorkande färg,
förslagsvis akrylfärg,
papper och penna.





Workshopen syftar till att främja
det kreativa och problemlösande
tänkandet.

Genom begränsade resurser tvingas
deltagarna att ta sin fantasi i bruk
för att skapa praktiskt
användbara redskap.





Genom praktiskt ämnesöverskridande
grupparbete får deltagaren förhoppningsvis
inblick i enkelheten att starta band.

Kombinationen av skilda estetiska uttryck
gör att upplägget med enkelhet kan
skräddarsys för att passa kursen
Estetisk Orientering a.k.a EOS.