Fet avslutning

Gestaltningsarbetet avslutades med en gemensam utställning. Mitt bidrag till utställningen blev denna audiovisuella VJ-gestaltning som jag våndats inför att förverkliga. Jag fick tummen ur, värmde mina kalla fötter och tog mitt mod till fånga. Jag hade nog inte väntat mig att bli så nöjd med min insats.

          

Resultatet blev en levande femminutersshow bestående av musik, en videoprojektion med effekter som lades på i realtid, två overheadprojektioner genom akvarium respektive bakform med olika typer av bubbelskapande kreationer och andra visuella ljus-genom-vatten-effekter. Betraktare ombads hjälpa till med såpbubbleblåsning.

Vänliga klasskamrater såg till att verket förevigades. Dock med en oönskat låg kvalitet men icke desto mindre förevigat. Tack och håll tillgodo. Själv hade jag för mycket på mitt fat och för många bollar i luften för att komma ihåg det alltid så viktiga dokumenterandet. Det grämer mig verkligen att jag saknar bilder från utställningstillfället. Å andra sidan kan varken rörlig eller stillastående bild fånga min skapelse på grund av verkets performativa karaktär.






Kursen avslutades med högsta betyg samt en fet självförtroendeboost.

Sammanfattnig

Hej blogg.


Nästa vecka öppnas dörrarna till vår utställning på HDK. Inför vårt sista handledningsmöte har vi blivit ombedda att sammanfatta det utförda gestaltningsarbetet.


Vad-hur-varför-presentation av produkten.

Mitt gestaltande arbete behandlar ämnesöverskridande min personliga relation till konflikträdsla. I skolämnestermer har jag jobbat med Svenska, Bild och Musik. Arbetet har lett fram till en animerad musikvideo med tillhörande sång och musik i flera olika tappningar. Videon består av enklare taktanpassade animationer och musplatteritad karaokeartad text. Såväl video som musik är digitalt framställd med mjukvaror som t ex Adobe Flash CS5 och Fruity Loop Studio. Syftet i de flesta skedan har varit personlig inlärning. Som blivande bildlärare har jag nytta av erfarenheten av att framställa rörlig bild vilket är ett för mig tidigare okänt arbetsområde. Lika så har jag nytta av att göra upp med min konflikträdsla - en kontraproduktiv egenskap i skolans värld. Att hitta sätt att kombinera så väl mina egna som skolans annars så segregerade ämnen har varit centralt.


Sammanfattning av processen.

Parallellt med gestaltningsarbetets första tid hade vi uppsatsskrivning vilket var mycket olyckligt. För min del försenade det den inledande fasen. Inledningsvis valde jag att arbeta tematiskt kring konflikträdsla utan fastställd gestaltningsform. Jag ville ha alla dörrar öppna och föreställde mig att den bästa gestaltningsformen skulle uppenbara sig för mig längre fram i arbetet. Det var nödvändigtvis inte fel tänkt men det ledde till mycket tänkande men ingen verkstad över huvud taget.

Efter en lång overksam tid tog panikstressen över och jag tillät mig att börja arbeta praktiskt i det estetiska ämne som i gestaltande sammanhang ligger mig närmast till hands; låtskrivning. Den tillåtelsen var underbart förlösande. I musiken fanns lusten och det praktiska arbetet blev genast fritt från ansträngning. Sångtextskrivandet verbaliserade automatiskt mina tankar. I detta skede föreställde jag mig att jag skulle skriva en låt om dagen.

På handledningsmötet kort därefter påmindes jag av en klasskamrat om en slumrande dröm att göra musikvideor. Att den tanken inte slagit mig tidigare förvånar mig fortfarande. Det var självklart att det var så ville arbeta - en perfekt kombination av outforskade gestaltande arbetssätt och konstarter som jag redan behärskade och kände mig trygg i.

Jag spelade in sången och började kolla upp animeringsprogram. Animeringsmjukvara fanns det gott om på nätet, såväl lagliga som olagliga nerladdningar. Vad alla hade gemensamt var att de var oförmögna att använda decimaler vid bestämmandet av antal bildrutor per sekund (FPS, Frames Per Second). Detta är av logiska matematiska anledningar för det mesta nödvändigt för att få bildflödet att stämma med takten i musiken. Sökandet efter att hitta rätt animeringsprogram för mitt specifika syfte var fruktlöst. 

På HDK fanns det bara tillgång till ett enda program för rörlig bild, Adobe Flash CS5. I samråd med en Flashexpert på Flashguru.se kunde jag konstatera att Flash var fel program för mig. Dock hade för mycket tid förlöpt för att jag skulle ha råd att vara kräsen.

För att kunna arbeta i Flash behövde jag bygga upp ett "skelett", alltså något att utgå ifrån för att få saker att hamna på rätt plats och i takt när jag skulle börja animera. Skelettet fick bestå av texten till låten. För att lära mig ritverktygen i programmet började jag rita varje bokstav för hand/mus. Efter hand utforskade jag möjligheterna att kopiera bokstäver och bildrutor men insåg snart att ju fler individuella bokstäver jag ritade ju charmigare uttryck fick animationen.

Att skapa animationer till musik gör att man lyssnar på samma låt om och om igen tills det blöder ur öronen på en. Därav ägnade jag då och då tid åt att göra varierade versioner av låten och låna andras låtar som bakgrundsmusik till sången.

Knappt hade jag hunnit skriva all text och få den att komma i takt till musiken för än jag insåg att projektet börjat lida mot sitt slut. Animationerna fick därav ett exceptionellt litet utrymme i produktionen och han aldrig utvecklas mer än till krabbor som rörde sig i takt till musiken.

Insikten om att projektet faktiskt skulle redovisas offentligt väckte tankar kring liveperformance och jag började kolla upp videojockeying (VJ) som en eventuell presentationsform. Att kunna skapa visualliseringar i realtid var ett helt nytt område för mig som lockade något oerhört. Denna gång kunde jag hitta rätt mjukvara för mitt ändamål men kunde tyvärr inte använda den p.g.a. bristfällig hårdvara. Dock hade jag redan fått blodad tand och gjorde långtgående försök med bristfällig mjukvara och försökte kombinera detta VJande med OHande (overheadmaskin).

Resultatet av OHVJandet blev inte som önskat. Kanske önskade jag för stort. Kanske inte. Nu sitter jag i alla fall här, orolig och ångestfylld, utan en tydlig plan på hur gestaltningen skall redovisas...



.

VJ hjärta OH

Hej blogg.

 

Här kommer ett blogginlägg som rör föregående veckas arbete. Det är aningens försenat p.g.a. att blogspot legat nere samt krånglat med videouppladdningar. Vad jag har gjort är att jag har försökt göra precis vad jag beskrev att jag ville göra i föregående inlägg; kombinera overhead och projektor till en gemensam visualisering. Själv är jag tämligen missnöjd med resultatet vilket sätter mig i en jobbig situation så nära inpå utställningen.

Jag har satt snabbknappar på videoeffekterna i mitt VJprogram. Det krävde att jag lärde mig programmets egna kodningsspråk. Jag har t ex skrivit ”video_fx_select ’effectnamn’” fler gånger än alfabetets antal bokstäver. Snabbknapparna möjliggör lite multitasking. Dock är det svårare än vad man kan tro att VJa samtidigt som man trummar på vattenskolar på overheadmaskiner, skvätter vatten och karamellfärg och försöker få sönderrivet kaffefilter att singla som höstlöv. Som ofta när jag har musikaliska projekt i görningen upptäcker jag att jag är alldeles för få. En mans armar kan inte förverkliga mina visioner.

Inte nog med att armarna inte räcker till. Jag har dessutom fått kalla fötter. Jag har inte material till liveshowa mer än 5 minuter och att köra en riktig VJ/DJsession skulle kräva att jag hade ett enormt musik- och videobibliotek tillhands då utställningen pågår i en hel vecka.

Även om jag fortsätter att få nya roliga idéer som att t ex använda såpbubblor till overheadprojektet tror jag att OHmaskinen gör mer skada än nytta för både mig och publiken.  Som man kan se i videorna här så bländar overheaden bort stora delar av datorprojiceringen.

Till råga på allt så klarar datorn inte riktigt av att processa videor med videoeffekter i realtid. Så i nuläget lutar det åt att skrota hela liveaktandet, ställa upp en dator med hörlurar och låta folk titta och lyssna på den färdiga döda produkten. Jag kan inte avgöra om det är ångestgrubbleri eller befogad och klarsynt oro som får mig att tänka såhär.

Den avslutande bilden här är en länk till ett youtubeklipp där ett gäng på en klubb OHVJar. Men dom är som sagt ett gäng och ändå blir jag inte så himla imponerad.


.

Varning för epilepsiframkallande visualiseringar.

Hej blogg.

 

Dödslinjen närmar sig och tvingar fram tankar kring hur gestaltningsprojektet skall redovisas. Egentligen behöver jag kanske inte förbereda mig mer än att kolla var playknappen sitter. Dock känns det obeskrivligt torftigt att inte göra något större av presentationen. Jag har därför försökt mig på att förstå VJing, alltså den visuella varianten av DiscJockey, VideoJocky.

Ursprungligen VJade man med VHS. Idag klarar man sig troligtvis ganska bra på en hyfsat välfungerande dator. Jag önskar jag hade en sådan. Som du ser nedan så flyter inte videorna på som man hade kunnat önska. Men jag gråter då inte över spilld mjölk.

Jo det gör jag. Jag vill verkligen använda Resolume istället för Virtual DJs sunkiga videohantering. Jag hittade en kompis som faktiskt hade kört några VJgigs som kunde intyga att Resolume är det som gäller och att Virtual DJ endast duger till musik. Tyvärr är jag för snål mot mig själv för att göra de nödvändiga investeringarna. Det är bara att lapa upp mjölken från golvet. Lösningen får bli att jag nöjer mig med de tillgångar jag har eller hittar en annan väg. Troligtvis blir det lite vardera.

Jag har aldrig tidigare arbetat med performativt visualiserande. Men jag tänker såhär just nu:
VJ projicerat på en vägg. Overhead som projicerar vatten på samma vägg. Kanske vill man att vattnet påverkas direkt av ljudvågorna. Kanske vill man skvätta i karamellfärg i takt till musiken. Kanske finns det andra transparanta material man kan använda sig av. Kanske rök? Fast kanske inte ändå, med tanke på brandlarm, våldsam astmadöd och dylika problem det kan medföra. Helt uppenbart är emellertid att jag har lekt alldeles för lite med overheadmaskiner.

Samtidigt, om jag vill att gestaltningen ska vara så tydlig som möjligt bör jag undvika livemixtring och skuggfigurer. Men jag kan ju redan animera nu, tänker jag ödmjukt för mig själv. Nu vill jag lära mig att visualisera i realtid. Jag kanske kan trycka upp adress till videon på visitkort eller gamla kläder eller vad som helst och dela ut så att betraktaren får en hemläxa utifall att jag skulle distrahera för mycket med min liveakt.

A

I den sista videon här har jag fortsatt att låna beats. Denna gång ifrån Grioa. Han lät beatet gå en extra gång i slutet av låten 01 vänligt nog. Det är trevligt med lite variation på krabbsången. Jag har hört den några gånger nu. Typ tysen. Fast jag har nog nästan lyssnat på noll-ett lika många gånger. Det är en fet låt.

Lyssna på Grioa - 01 på Grooveshark.
Ett trevligt alternativ till Spotifys musikmonopol. Till och med några av mina låtar fanns där.

Lyssna på Grioa - 01 på Youtube.