Weblog 02

Att göra sin röst hörd är lätt.
Om man har cash.

 

Så här blev min kommentar
till valrörelsen.

Jag har utforskat min
egen möjlighet att uttrycka

mig i det offentliga rummet.





Bildspelet visar några av de
platser där jag laborerat och
övervägt mina möjligheter
att nå ut till någon utan
att hamna i en
privatekonomisk kris.

Detta projektet är gjort under
valtider så ni får ursäkta mig
att jag drog ordvitsen om
valsång ett steg för långt.

Den Allierade Journalisten
skriver om nyhetsbevakningen
av valrörelsen som
har varit helt fuckad.

"Hur påverkas den folkliga opinionen på lång sikt av att 90 procent av alla ledarsidor i landet är borgerligt ägda och styrda och hur hade valresultatet sett ut om 90 procent av de svenska medierna ägts av socialistiska, fackliga och miljömässiga intressen?"


Samma förhållande råder
kring partiernas valbudgetar.
Det är ett demokratiskt problem.
Partistaten har en rapport på ämnet.

Rummet mellan åsikt och
handling är ett tankerum.
Detta tankerummet kan bli
oändligt stort.
Precis som schackspelaren
måste den som vill omsätta
sin åsikt i handling överväga
vad som kan hända
flera drag i förväg.

Man behöver inte
respektera lagen
men man måste överväga
om det är värt att bryta den.
Framför allt när man
inte har något
annat val på HDK
än att dokumentera
sitt eventuella brott. 
För att sedan offentligt
publicera sitt intrång
i offentligheten.

Det är nyttigt a utsätta sig
för offentligheten.

Så fort bilden kommer ut i
verkligheten blir den något annat.
Den blir ett medium som
talar direkt till en främling.



..

Weblog 01

Första workshoppen 

utspelade sig i slottskogen.

Utrustade med var sin text om

boende, ett gäng tyger, snören, tejp och

buntband gav vi oss ut för att välja en

plats att slå upp vår bosättning på.

Efter ca 20 meters promenad

var vi framme i det förlovade landet.

Efter en stunds högläsning

påbörjades arbetet. 

Boendet skulle utformas 

efter ett kungligt tema.

Det individuella initiativtagandet

var stort nog att gruppen klarade

sig utan att någon tog på sig

ledarrollen. Makten var jämnt

fördelad och arbetsfördelningen

var naturlig; man gjorde vad

man kunde och ville.

Organisationen var rhizomatisk.

Jag har fått en del nya ord genom skolan.
Begrepp som vi knappast diskuterat
men som jag har bekantat mig
med på egen hand.

Ett av dessa är rhizom.
Internet är kanske det bästa
exemplet på en rhizomatisk organisation.
Jag skulle vilja så ett slag för Wallwisher
som bryter ny is i den globala
kommunikationen.

Vi vandrade i gränslandet mellan lek och allvar.

På sätt och vis blev vi en familj

och vår högst uppseendeväckande

skapelse blev ett hem.

Det var en känsla som

smög sig på långsamt

och som inte gav sig till känna

för än det var för sent,

då allt slogs i spillror.

Helt plötsligt hade

nån jävel på högre ort

fattat beslut om ett bostadsbyte

gällande alla bosättningar

i Slottskogen.

Känslan av vanmakt

över att behöva lämna

sitt hem var på riktigt.

Det var en alldeles äkta

separationsångest trots att

hemmet i allra högsta bemärkelse

var fiktivt och

långt ifrån beboligt.

Här hade vi skapat oss

ett smultronställe för att helt

sonika köras bort därifrån.

Rotlösa och uppgivna

tvingades vi ta någon annans

övergivna bosättning i bruk.

Ingenting materiellt fick vi med oss.

Däremot hade vi nu ett

kulturellt arv.

Vi lämnade aldrig våra idéer,

vårt formspråk eller

våra heliga symboler.

.

Vårt kulturarv blomstrade i

en renässans utan motstycke.

Det är anmärkningsvärt

vad lite plastfilm spänd mellan

träden kan göra för rumskänslan. 

Eller hur vita tygstrimmor

som dansar i vinden

kan ge upphov

till en känsla

som närmast kan

beskrivas som frihet.

Man kan skapa mycket

av väldigt lite

...om man tillåter sig att fantisera.

Vilket man kanske borde

göra om man betraktar konst.

Eller?

Man kanske kan betrakta

konst utan att tillåta

sig att fantisera?

Det borde betyda att man

bara betraktar de tekniska

och fysiska aspekterna

av konstverket.

En sådan betraktare skulle

gissningsvis vara föga imponerad

av Slottskogsskapelserna.

Fantasin är essensiell för konstnären.

om betraktaren går halva vägen kan de

båda mötas på mitten i en

fantasivärldarnas älskogsakt.

En barnlek som leks
av vuxna kan bli konst.

En vuxenlek som leks
av barn kan bli konstigt.
En ordlek kan lekas
för länge kan bli både
konstlad och konstig.

Var hälsad du övermäktiga kommunikationsverktyg.

Välkommen kamrat till min vadderade verklighet.

Vardagliga världsligheter varvas här med vankelmodiga visor från vägen till läraryrket. 

Nej förlåt mig, men jag tänker dumpa lyriken här.

Ty äntligen har jag intagit min rättmätiga plats i det offentliga rummet! Nu är det på blodigt allvar. Men lik förbenat står jag som ett fån och säger inte ett vettigt ord.

Naken inför främlingars granskande ögon tvingas jag under en närmast oöverskådligt lång framtid dela med mig av mina innersta tankar och känslor. Som ett annat köttstycke ska jag ligga där å posera i storvaruhuset. Vänd ut och in på mitt liv då! bah gö de! FUck you!

Man får skriva hur man vill va?

Jag kan överväga att vara mer saklig nästa gång. Men jag tänker att det underlättar sjukt mycket om jag får vara mig själv när jag skriver.

 
Jag gick hem tidigt idag, dels för att jag är sjuk men också för att jag hade ett oövervinnerligt självförtroende. Uppenbarligen behövde jag ingen introduktionslektion i att skapa en blogg.

Men sen jag stått här dela dagen och designat bloggen har energin tagit slut och självförtroendet lika så slagit i botten.
                                                              …Så jag tror jag slutar här. Haha. Jävla trams det blev det här. Helt tokig blandning av storlekar och typsnitt! Men nu är det änna skrivet och det vore slösaktigt att kasta bort det. Och nu är den invigd då ja, Hurra! Så tänker jag!
 God natt!