korrespondens

Från: Jakob Brangstad
Meddelande: Hej käre registrator.
Jag arbetar i ett gestaltningsprojekt som kretsar kring offentlighet och transparens och har därför bestämt mig att jag behöver lära mig att begära ut offentliga handlingar. Dock kan jag inte finna något sätt att ta reda på vad för handlingar som finns tillgängliga. Därför önskar jag begära ut en slumpvis utvald offentlig handling från utbildnings- eller kulturdepartementet. Jag vill att den offentliga handlingen skall vara i digitalt format för att påskynda processen samt att handlingen är av visuell karaktär, alltså företrädesvis en bild.
Tusen tack på förhand.

---

Hej!

För att ta reda på vad det finns för offentliga handlingar så går det bra att komma hit på besök och titta i vårt diarium. Besöksadressen är Fredsgatan 8 (öppettider vardagar 0900-1600) i Stockholm. Det är stängt för lunch mellan 1200-1300.

Vi har inte digital hantering av handlingar utan vi arkiverar i pappersform. Huruvida vissa handlingar är visuella eller inte kan jag inte svara på utifrån vad som står i vårt diarium. Då måste man gå ut och bläddra manuellt i alla handlingar i arkivet, vilket vi inte har möjlighet att göra.

Om du inte har möjlighet att själv komma hit och söka i vårt diarium och vill ha en slumpvis utvald handling så föreslår jag att du bestämmer dig själv för en viss dag (eller period av dagar) så kan vi skicka ett utdrag ur diariet den valda perioden.

Du kan inte välja för lång period för bifogade filer i vår e-post kan inte vara för stora.

Utifrån denna lista så kan du sen välja någon handling som verkar intressant. Hur du sen väljer den är upp till dig själv. Som jag sagt tidigare så kan man inte utläsa av diariet om det är en visuell handling eller inte.

Hör av dig igen hur du vill ha det!

M. V. H.
Roine Wetterholm
Kulturdepartementets registrator

---

Hej!

Tack så hemskt mycket Roine för det utförliga svaret. Då provar jag såhär:

Härmed begär jag ett utdrag ut edert diarium gällande den 5 dec 2011. Om möjligt önskar jag få utdraget postat via E-post.

Har jag uppfattat det rätt om jag påstår att det är möjligt att få digitala kopior av diarium men inte av offentliga handlingar?

---

Hej!

Jag bifogar ett utdrag ur diariet enligt ditt önskemål.


Vad gäller din fråga avseende att ta del av handlingar digitalt så är det teoretiskt möjligt. Så här ligger det till:

Handlingar kommer in till oss på olika sätt - en del vi e-post och en del via papperspost. Handlingar som ska bevaras för framtiden (diarieföra och arkiveras) tas ut på papper om de kommer in digitalt.

Inkomna digitala handlingar finns kvar ett tag i vår e-postbrevlåda men eftersom bevarandet sker på papper så gallras denna med jämna mellanrum. Handlingar av tillfällig eller ringa betydelse gallras så fort de är inaktuella. Ingen diarieföring sker normalt sett i dessa fall utan de förvaras i särskild ordning (e-postbrevlådan) hos registrator. Inbjudningar och förfrågningar till ministern skickas direkt till hennes kansli där man förvarar dem i särskild ordning. Handlingar som inte berör våra sakfrågor skickas till det departement som handhar frågan. Vi sparar inte dessa hos oss utan de gallras efter en viss tid. Mycket post är i form av s.k. "spam", reklam och annat oförståeligt material och detta gallras på en gång.

I förekommande fall så har det ibland hänt att vi scannat in handlingar till sådana som begärt ut dem, men eftersom våra scanningsmöjligheter är begränsade så se sker utlämnanden som regel i form av faxade kopior eller via vanlig postl.

Kopiering av handlingar är förknippat med en viss kostnad (man får 10 kopior gratis, sen kostar 11:e kopian 50 kr samt att det kostar 2 kr för varje ytterligare kopia.) Detta sker i linje med de riktlinjer som finns i något som kallas Avgiftsförordningen. Vi uppmuntrar därför personer - om de har möjlighet-  att komma till oss och läsa handlingarna om det är en större mängd.

Utifrån bifogat utdrag ur diariet för aktuell period så kan du återkomma om du valt en handling du vill ta del av. Sen får vi se på vilket sätt utlämnande enklast kan ske.

M. V. H.

Kulturdepartementets registrator



Kulturdepartementet Postlista 2011-11-05

---

Hej käre registrator!

Härmed begär jag ett utdrag ur Kulturdepartementets postlista 2011-12-05.

Ingivare SR Ekot, Lindau Jesper

Ärendemening Brev rörande offentlighet

Diarienummer Ku2011/1896/RFS

Handläggare Eka Maria


Om det finns möjlighet önskar jag tillhandahålla utdraget i digitalt format. Om endast papperskopiering är möjlig önskar jag att
utdraget är maximalt 10 sidor långt.


Kan jag begära ut en kopia av det meddelande som jag skriver på i skrivande stund?

---

Hej!

Om du med "Kan jag begära ut en kopia av det meddelande som jag skriver på i skrivande stund?" menar det här som du skrivit så kommer det här.

Din begäran om att ta del av handling (DIARIENR:Ku2011/1941/RFS) har jag skickat till enheten för åtgärd och svar.

M. V. H.

Kulturdepartementets registrator

---

Hej igen!


Jag vill bara omformulera min fråga samt ödmjukast be om ursäkt för all tid ni måste lägga ner på mina underliga funderingar.

Kan jag, om jag så önskar, begära ut en papperskopia av min korrespondens med er registratorer?

Eller är det så att ni enbart är lagbundna att ge mig en kopia i det format (papperskopia eller digitalt dokument) som är minst tidskrävande för er?

Om svaret är jakande på den senare frågan förutsätter jag att jag inte är berättigad att kräva ut en papperskopia av vår korrespondens då jag automatiskt får en kopia av hela vår mejlkonversation när jag får svar på detta mejlet.

Ponera att jag under vår korrespondens delger er information som faller under secretesslagen. Är du som registrator då tvungen att censurera den informationen ur kopian som jag får tillbaka? Eller är det enbart i fallet då någon annan än jag begär utdrag ur min korrespondens med registratorerna som det åligger er att kontrollera om det finns känslig information?

För att kunna testa detta i framtiden delger jag nu er om känslig information:
Jag, Jakob Brangstad, lider periodvis av en mildare form av acne och skulle personligen lida men om denna uppgift röjdes.

Sista frågan; Är jag berättigad att publicera vår korrespondens?


Härmed begär jag ett digitalt utdrag ur kulturdepartementets diarium gällande dagens datum 9 dec 2011. Jag önskar även delges referensnummer för denna specifika korrespondensen i den mån detta inte går att utläsa ur diariet.

---

Hej!
Jag bifogar en postlista från fredagen. Jag ber att få återkomma med svar på de andra spörsmålen.


M. V. H.

Kulturdepartementets registrator



Kulturdepartementet Postlista 2011-12-09

---

Hej!

Jag har full förståelse för väntetiden. Ni är viktiga och duktiga.
Får jag be om att ta del av måndagens postlista (2011-12-12) medan jag väntar?

Du får ursäkta mig, men jag måste få tillägga en fråga som jag inte kan finna svaret på någonstans:
Är det tillåtet för mig att publicera eran postlista och andra handlingar som ni delger mig om på internet?


Med vänliga hälsningar
Jakob Brangstad

---

Hej!

Här har du postlistan som efterfrågas! Din ytterligare fråga är skickad vidare för åtgärd.



M. V. H.
Roine Wetterholm
Kulturdepartementets registrator



Kulturdepartementet Postlista 2011-12-12

---

Vänligen se bifogad PDF-fil.




Vänliga hälsningar

Carin Wiklund
Rättssakkunnig
Kulturdepartementet, Enheten för rättsliga frågor och styrning
Swedish Ministry of Culture



Svar till Jakob Brangstad

---

Slutligen landade den begärda
offentliga handlingen på min dörrmatta.

Syftet med denna korrespondens

 har varit att utforska icke traditionella 

metoder att införskaffa information 

och bygga kunskap. 

Med andra ord har jag undersökt

 hur man kan lära sig. 

Att jag har byggt överflödiga kunskaper 

om hur systemet fungerar kan 

betraktas som en bonus.

Musikhjälpen

Under musikhjälpenveckan försökte jag åter igen sammanfoga mitt privatliv med skolarbetet. Jag ville att mitt arbete skulle bli en del av något större. För att ta mig förbi ett brådskande städprojekt som konkurrerade med både min skolarbetstid och fritid bjöd jag hem "ligga med p3" som sadlat om till städhjälp under veckan. Städinsatsen betalades med pengar som återfunnits under de tidigare fyra-fem städdagarna. Pengarna gick  oavkortat till musikhjälpens kamp för att alla flickor ska få rätt till utbildning.

Något som är anmärkningsvärt är att jag betraktade denna relativt stora summan pengar som en investering i en bättre värld. Det är ett nytt perspektiv för mig. Det tåls att tilläggas att jag mycket sällan engageras av välgörenhet och i synnerhet då det rör sig om ekonomiska donationer. Det har alltså skett en värderingsförskjutning som följd av ett engagemang.

 


P3städ frilade tid åt mig att skriva peppmusik för radiohjälpen. Låten mejlades in men etern visade sig vara allt för trång så jag fick skaffa twitterkonto och agera i de övriga sociala medierna och kring glasburen istället. Kring glasburen hamnade jag automatiskt i direktsänd TV, träffade offentliga personer som Mona Sahlin, Promoe och Mohammed Ali, träffade engagerade människor och hittade folk med insamlingsbössor som kompletterade min ukulele perfekt.

 


En viktig didaktisk lärdom från denna "musikhjälpenpsykos", som en vän kallade det, är att man kan finna kraft, lust och nya perspektiv till sitt skolarbete genom att använda rörelser och verksamheter som man engageras av. Dock fallerar det hela i och med bristande dokumentation. Det är svårt att tänka på allt när man är riktigt inne i något.


På ett personligt plan kan jag uppleva att detta korta engagemang har hjälpt mig att bryta med min cynism och hjälpt mig att återfinna tro på mänskligheten.  

Offentlighetsprincipen

Den här veckan är det ett gäng videologgar som har försvunnit spårlöst. Det finns en liten risk att jag av misstag har fotat mig själv och sedan talat högt för mig själv en lång stund istället för att spela in en videologg. Dock befarar jag att detta missöde beror på en försämring av min kära telefons senildementa tillstånd.

Hur som helst vill jag bara varna för att det kan vara svårare än vanligt att hänga med i min spretiga tankeprocess.

Det är framför allt ett viktigt segment som förklarar min metaprocess och hur jag börjat bygga upp rutiner för att försäkra mig om att jag kommer igång med mitt arbete varje dag som har försvunnit.

Rutinens syfte är att fungera som ett meddelande till hjärnan att arbetsdagen påbörjats. Första dagen bestod rutinen av kaffekokning följt av kaffeavnjutning till julkalendern. Successivt byggs rutinen vidare för att täcka upp andra behov som exempelvis psykiskt och fysiskt lugn och närvaro och att släppa in omvärlden i min tankevärld. I dagsläget består rutinen av kaffe, julkalender, citrusfrukt, improvisatorisk dans- och/eller sträckningsövning, någon form av sång, inspiration/input kopplad till projekttemat, radio och kanske en tidningsartikel.

Någonstans i inputsökandet har jag har jag snöat in på offentlighetsprincipen och börjat läsa lagtexter. Detta i kombination med annan input kring inlärning och auditivitet får mig att ringa regeringskansliet för att ta reda på hur man bär sig åt för att begära ut en offentlig handling utan att besöka  regeringskansliets forskarsal i Stockholm.

Tyvärr var min dygnsrytm i ofas med Svea rikes myndigheter vilket gjorde telefonkommunikation omöjlig men snart såg jag fördelarna med att bedriva kommunikation via mejl. Varje dag skrevs jag ett mejl och kunde förvänta mig ett svar nästkommande dag då departementet haft en hel arbetsdag på sig att svara. Jag upplevde känslan av att plantera något för att sedan invänta resultatet. Den andra fördelen var att mina mejl automatiskt sparas hos myndigheten.

Allt som skickas till en myndighet och lagras där är att betrakta som allmänna handlingar. Alltså är min korrespondens med myndigheterna angående att få ta del av offentliga handlingar i sig en allmän handling. Alla offentliga handlingar är allmänna handlingar men vissa allmänna handlingar faller under sekretesslagen och är därför inte offentliga.

Detta betyder att vem som helst, utan att behöva uppge sitt namn, har rätt att begära ut min korrespondens med myndigheterna. Om jag har förstått systemet rätt så åligger det myndigheten att kontrollera att handlingen är offentlig. Om någon information i handlingen bedöms kunna leda till att någon "lider men" om "uppgiften röjs" skall denna information på något vis censureras. När känslig information har eliminerats är handlingen att betrakta som offentlig. I det här videoklippet, som jag för övrigt avråder dig från att kolla på, berättar någon att hela Palmeutredningen begärdes ut för runt tjugo år sedan. Detta begärande, som enligt lag skall behandlas "skyndsamt", innebar att elva meter pärm med material skulle genomsökas och censureras från känslig uppgifter. Enligt berättarens utsago tvingades två tredjedelar av utredningen stanna av helt och hållet tills materialet var färdiggranskat.

Personligen har jag inget intresse i att lamslå en myndighet eller betala hundratals tusen kronor för papperskopior. Mitt intresse ligger i utforskandet och därför har jag planterat vad jag hoppas skall tolkas som känslig information i vår korrespondens. Sedan planerar jag att begära ut min egen korrespondens med departementet för att se hur de behandlar mina uppgifter. Dock tror jag att jag måste begära ut korrespondensen under  anonymt eller under fiktivt namn då jag redan har en kopia implicit i mejlet. Jag avvaktar med att publicera korrespondensen här då jag inte är helt hundra på om jag är tillåten att göra detta. Frågan är ställd till departementet men svar dröjer. Det är väl nån jävel som begärt ut Palmeutredningen igen antar jag...

Om dokumentation och att ta kontroll över sin handledning

Med denna text ämnar jag hjälpa mig själv, fungera som en metahandledning och bidraga till det gemensamma lärandet i såväl min utbildnings slutna sfär som i min framtida profession. Det är även en förklaring på varför jag verkade så hemlighetsfull under det senaste handledningsmötet samtidigt som min intention är att gestalta transparens.


Ponera att du var i mina skor. Du arbetar med ett gestaltningsarbete och är din egen lyckas smed. Det är enbart ditt ansvar att dina studier sköts, att din process drivs framåt och att denna dokumenteras. I den mån du inte söker mer handledning än den som är schemalagd ägnar klasskamrater och handledare maximalt en halvtimme åt just ditt projekt. Detta ligger till grund för en hel veckas arbete. Hur får du ut maximal effekt av denna korta stund?


Att samla och föreviga essensen i ett samtal genom att föra anteckningar med penna och papper har aldrig fungerat för mig. För mig personligen ter det sig som att mitt kunskapsbyggande fungerar effektivare genom att enbart lyssna och att ha en enklare bisyssla för att inte tappa intresset som t ex att doodla, eller telefonklottra på svenska.


Att föra anteckningar på en dator ger vissa betydelsefulla fördelar; den potentiella anteckningshastigheten är hög, redigeringsmöjligheterna och enkelheten i att radera sänker prestationskraven och öppnar för en slarvigare och därmed effektivare form av dokumentation, det är enkelt att röra sig mellan vad som antecknas just nu och vad som tidigare har antecknats för att strukturera anteckningarna, kronologin och talspråket i samtalet omöjliggör alltså inte en strukturerad dokumentation. Internetåtkomst öppnar datorn för möjligheten att kolla upp referenser och associationer i realtid.


Genom att spela in exempelvis ett handledningssamtal kan jag få handledning när jag behöver den som mest. Inspelningen ger mig en unik möjlighet att fokusera på att få ut precis den handledning som jag tror är som mest gynnsam för min progression. Gruppen besitter gemensamt en oerhört stor mängd kunskaper och handledningsförmågor. Jag har all möjlighet att ta kontroll över samtalet i den mån jag är medveten. Med rätt input kan jag få ut nästan precis vad jag vill av samtalet.


Då gruppen är omedveten om min inspelning kan jag orkestrera deltagarna att bygga ett auditivt verktyg åt mig som jag har specialanpassat för just mina syften. Eftersom jag slipper reflektera över samtalets innehåll i relation till min process i realtid, då samtalet äger rum, kan jag fokusera på att regissera samtalet. På så vis fylls samtalet med ett innehåll som jag bedömt vara relevant för den kommande veckans arbete och blir ett verktyg för att ta sig vidare. Betrakta din handledning som ett skådespel där du är regissör. Din input styr samtalets utgång. Dock kan du inte med full träffsäkerhet förutspå konsekvenserna av din input vilket försvårar manusförfattandet.


Manuset bör bestå av tankar kring vad du behöver ha med dig för att kunna arbeta självständigt i en veckas tid. Gör en konsekvensanalys av din tilltänkta input i förväg. Skådespelets improvisatoriska karaktär ställer stora krav på dig som regissör. Ge dig själv därför den tid du behöver för att besvara frågor som ställs till dig och gör gärna en enklare konsekvensanalys i stunden innan du svarar. Låt inte andras frågor styra dig. Om du inte ser att du kan svara på ett sätt som kommer generera ett produktivt samtal för dina syften kan du alltid be om en ny fråga eller att frågan omformuleras.


Klargör gärna för gruppen vad du önskar få ut av samtalet, t ex;


- Jag vill ha hjälp att ta mig vidare och vill undvika att försvara mig.
- Jag vill få kritik på mitt arbete för att se det ur ett nytt perspektiv.
- Jag vill bli peppad och få inspiration och referenser till allt som kan knyta an till mitt arbete.

Fortsatt förvirring

Förvirring

  [Fullskärm] 

  [Fullskärm] 

Öppenhet, transparens, offentlighet

Klicka här för att se
performancet i
fullskärm och HD.

Omstart

Produkt

                                               

Ursäkta överdriften 

men jag får det inte att funka.
  

 

Okej såhär va...

Jag bestämde mig efter de två veckorna i Kålltorp att arbeta konceptuellt kring anonymitet och offentlighet. Efter att ha läst in mig i ämnet och formulerat min egen ståndpunkt såg jag att jag tagit en hållning åt det anonyma hållet för personlig integritet.

Min anonymitet står i direkt konflikt med handledares och klasskamraters önskan och eventuella krav på transparens i gestaltningsarbetet. Denna konflikt sköt jag på framtiden genom att isolera mig och föra minnesanteckningar. Minnesanteckningarna skulle fungera som garanti. Om min process är väl dokumenterad kan jag bevisa att en gestaltningsprocess faktiskt har ägt rum.

Nu är framtiden här och minnesanteckningarna har gått i graven tillsammans med film-, musik- och bildprojekt som jag har arbetet med till gestaltandet. Tjugo tusen timmar visade det sig att hårddisken hade arbetat innan den stupade av utmattning.

Mödosamt har jag återskapat förlorade projekt. Det finns ingen möjlighet att återskapa de reflektioner och resonemang som försvann i hårddiskkraschen men nedan följer en sammanfattning av veckorna efter Kålltorp. Nästkommande blogginlägg kommer innehålla projektets produkter.

Anledningen till att sammanfattning ser ut som den gör är att den linjära texten har svårt att fånga hjärnans flerdimensionallitet. Du är fri att läsa hur du vill men det är rekommenderat att du läser vecka för vecka, färg för färg. ex.

   Vad     Börjar behandla bild, ljud och video digitalt.   

   Hur     Redigerar bilderna och arrangerar dem att följa robbotrösten.   

   Varför     Robbotrösten används för att uppnå en högdre nivå av anonymitet. Ett röstförvrängt ljudspår kan hypotetiskt sett återförvrängas av en expert.   

-----------------------------------

Vecka 1

-----------------------------------

   Vad   

 Påbörjar ombyggnation av kameradräckten men ger snart upp.  Skriver ett manifest på ämnet anonymitet.     Påbörjar ett kollageverk/ hotbrev av youtubevideor,  ger upp tanken på ett videobibliotek och börjar med robotröst och klassiskt hotbrevsupplägg.  

   Hur   

Skapar en ny konstruktion som skall minska problem med imma och minska tyngden på näsan.  Börjar mindmappa, Beslutar mig att arbeta tematiskt kring anonymitet eller konceptuellt kring anonymitet som ett skydd mot en hotande transparens. Formulerar mina tankar i ord.  Fixar mjukvara för att kunna spara videor från youtube på hårddisken, tankar videor, klipper och klistrar så att ett stort antal videoklipp är orkestrerade att säga det jag vill.  Inser vidden av projektet, förenklar gestaltandet av idéen och börjar klippa bokstäver ur tidningar och programmerar robbotrösten.  

   Varför   

 Har fått råd från handledare att fortsätta arbeta med kameradräckten men saknar motivation och syfte.

Tappar tron på handledning och kameradräckten.  Jag behöver samla mina tankar men kommer ingen vart med linjärt textförfattande varpå tankekartan framträder som ett effektivt alternativ. Jag behöver någon form av ram och sätter den med ett tema. Ur tankekartan föds idén att formulera mina ståndpunkter som ett manifest. Denna litterära form har jag aldrig använt tidigare vilket i sig är ett fullgott syfte att prova på.    Hotbrevsformatets syfte är att gestalta anonymiteten och avsändarens behov att till varje pris dölja sin identitet.  Ett konceptuellt arbete kan inte låta sig hindras av en specifik gestaltningsforms problematik. Idén är överordnad konstformen.  

-----------------------------------

Vecka 2

-----------------------------------

   Vad   

 Slutför IRLarbetet med manifestvideon (arbetet utanför datorn) och  börjar behandla bild, ljud och video digitalt.    Tonsätter videon samt smyckar den med ljud- och bildeffekter.   Tappar arbetsmotivation när verket börjar kännas färdigarbetet och söker fler ingångar och perspektiv.   Överväger huruvida jag bör skapa en fiktiv identitet som kan agera ansvarig utgivare för allt som skapas under gestaltningen. Skjuter sedan problemet på framtiden.  

       

   Hur   

  Klipper ut bokstäver ur tidningar och arrangerar dem som textmeddelanden och fotograferar.  Redigerar bilderna och arrangerar dem att följa robbotrösten.  Överarbetar detaljer digitalt.  Söker fler ingångar och perspektiv genom att läsa bloggar, forum och artiklar, bildgoogla, se på youtube och lyssna på allt som radioarkivet kan erbjuda på temat.   Listar för och nackdelar  samt platser på internet där mitt används och berättar saker om mig.  

   Varför   

  Videon behöver slutföras för att med den tar en riktning åt det estetiska hållet efter hand och lämnar den konceptuella, idémässiga processen i bakgrunden.  Robbotrösten används för att uppnå en högdre nivå av anonymitet. Ett röstförvrängt ljudspår kan hypotetiskt sett återförvrängas av en expert.   Vill förmedla en viss typ av känsla med verket men gör det i praktiken enbart svårare att uppfatta meddelandet.  Känner ett behov av att ta mig vidare i projektet. Idén kring manifestverket är långt ifrån fulländad men verkets potensiella kvalitet kan inte mäta sig med gestaltningsprojektets potensiella kvantitet. Många bra idéer är ännu inte födda. Jag vill behandla ämnet, jobba med anonymiteten och samtidigt gestalta den. Anonymitet kan ses som ett hot mot transparans och öppenhet men kan lika väl betraktas som ett integritetsskydd mot en hotande offentlighet.  Många av oss internetanvändare bedriver åsiktsregistrering av oss själva utan att tänka efter. Så väl vi själva som andra internetanvändare blottar oss genom bilder, texter och videor. Ofta ger vi omedelbart bort rättigheterna till materialet utan att veta hur det kan komma att användas. Hur mycket information om en människa lagras världen över under en livstid? Har du kontroll över vilken information som gestaltar din identitet på internet?   

-----------------------------------

Vecka 3

-----------------------------------

   Vad   

 Gör animerade gifbilder från stillbilder till bloggen,  gör en seriestrip och bygger upp en text av citat, filar på nya idéer.  Slutför manifestvideon.  Pajar hårddisken.  Försöker rädda förlorad data. Påbörjar återuppbyggnad av projektet. Säkerhetskopierar frenetiskt.  

   Hur   

 Skapar multipla unika vektorspårningar av en och samma bild och placerar dem efter varandra för att skapa rörelse ur det orörliga.  Börjar skriva en sång och avbryter för att illustrera med ett bildmanipuleringskollage. Sångtexten stannar på fyra rimmande meningar med tillhörande serierutor.   Gör tankekartor.  Mixar och donar med ljud- och bildsynkning och färg och vitbalns i manifestvideon.  Lär mig att utföra serier av komandon på multipla bilder. Efter ett par serier av ändrade bilder hade hårddisken nått sin yttersta punkt.   Läser på om kraschade hårddiskar. Samlar ihop all data kopplad till projektet som lyckligtvis finns på andra platser.  

   Varför   

 Inser att processen skall presenteras och förbereder visuellt material till blogginlägg.  Drar paralleller mellan maskerade aktivister och superhjältar. Kommer på att man kan använda andras ord och bilder för att nå en högre nivå av anonymitet.  Försöker utnyttja tiden och vill hitta nya vägar att gestalta anonymiteten och dess konflikt med öppenheten.  Texten i videon behöver bli tydligare för att kunna synas vid en redovisning på en projektor.  Att kunna utföra en serie av ändringar på många bilder samtidigt är oerhört tidssparande. Samtidigt innebär det att mycket information skrivs till hårddisken på kort tid.   Hoppas och tror att hårddisken trots allt ska vara läsbar.blir oerhört stressad och måste börja återuppbygga material för att ha någon form av produkt när slutet närmar sig.  

Kameradräkten

Dräkten får en pilotkörning
följt av en ombyggnation
men läggs snart på hyllan till förmån
för nya idéer. Konceptet, tanken och
idéerna bakom dräkten styr
kommande gestaltningsarbete.

Konstruktionen visar sig ha
stora brister gällande
ergonomi och sikt vilket tvingar
mig att avbryta inspelningen redan efter en kvart.

Å ena sidan är jag maskerad och anonym. Å andra sidan drar jag till mig oönskad uppmärksamhet. I viss mån fyller dräkten sitt syfte och i viss mån är den direkt kontraproduktiv.

Ett gäng barn följer efter mig i skräckblandad förtjusning. Efter att kameran har immat igen totalt och jag har hamnat i ett buskage tar jag av mig dräkten och barnen vågar sig fram för att prata med mig. Det spontana samtalet med barnen var mycket intressant och barnen övertalar mig snart att ladda upp filmen omedelbart.

   

   

Spår i mörkret

Idag fick jag fick jag min efterlängtade handledning. Efteråt kände jag mig snarare stjälpt än hjälpt, men med facit i hand ser jag att det antagligen inte var helt av ondo. Jag försökte ge mig själv uppgifter men hade idétorka så jag lånade Erikas koncept att fotografera skyltar som tillhandahöll förhållningsregler som t ex

Kålltorp känns privat och stängt för mig som saknar social anknytning.

Jag fann mig själv på en höjd ovanför Torpaskolan och blickade ut över de nordliga delarna av Kålltorp. Brankårens blåa torn hjälper mig alltid att navigera när jag hamnat på någon höjd i utkanten av området. Jag hade noterat att klockan blivit mycket och ville försöka fånga lite klasskamrater för att få lite stöd innan dagen tog slut och folk lämnade för dagen. Jag gav mig i uppgift att filma hela vägen bort till kåken på prov eftersom jag aldrig ägnat någon nämnvärd tid till att filma. Jag har väl aldrig direkt haft tillgång till en riktig filmkamera men idag har ju var och var annan människa här i landet en filmkamera i fickan vare sig de vill eller inte.

Efter en stund av strosande och menlöst filmande dök det upp människor på gatorna. Jag kände starkt att jag inte kunde ta mig friheten att filma vidare som tidigare utan försökte låtsas som att jag inte alls filmade eller censurerade bort människorna genom att filma åt andra håll.. Den anonymitet som tidigare lämnat mig med en känsla av uteslutande blev nu något åtråvärt.

När jag inte kände mig sedd lekte jag med kameran som om den var ett rymdskepp och displayen en tv-spels-skärm. Jag önskade att jag kunde sitta i kameran eller placera den på någon form av radiostyrt fordon eller djur. Vid Munkebäck kom jag på hur jag kunde kombinera min önskan att vara anonym som filmare och att skapa känslan av att vara i kameran. Jag avbröt genast mitt uppdrag och berättade för kameran om min idé.

För er som inte minns Bäckfilmen Spår i mörkret så handlar den om ett gäng ungar som lanar i hemliga tunnlar i Stockholms tunnelbanesystem. Kidsen blir naturligtvis tokiga av allt lanande och bestämmer sig för att döda randoms med machetes. Men de här ungarna har stil. De släcker ner hela tunnelbanestationer bara för att kunna smyga sig på sina offer med häftiga värmekameror. Jag är inte så intresserad av hela machete- .och slice'n'dice-prylen men dessa handlingskraftiga odågor har kameror framför ansiktet och kan inget se för utom vad kameran visar. Det vill jag också ha! Tänk att kunna stänga ute resten av alla visuella intryck och bara se vad kameran ser, att helt och hållet se världen genom kameralinsen, att se filmen, precis som den är precis när det händer. Det är först i skrivande stund som jag inser att det traditionella sättet att filma inte är att kolla på en liten display utan snarare att blunda med ena ögat och kolla i ett titthål.

Ståltråd och skidglasögon blev till ansiktskamerastativ och ett påslakan och säkerhetsnålar blev kameraskynke. Skynket skapar anonymitet och hindrar omgivningen att störa filmupplevelsen. Skapelsen är i dess nuvarande form hyfsat obekväm då kameran väger ganska mycket. Minuspoäng i ergonomi. Detta kan bli ett problem då jag har som plan att filma så länge batteri och minne räcker. Minnet räcker i drygt två timmar med lägsta upplösning. Antagligen kommer jag hoppas att batteriet ska ta slut innan dess.

Dokumentation

Det är viktigt att dokumentera har jag förstått. Jag har främst försökt dokumentera mina upplevelser med kamera och papper och penna. Det känns inte som att det funkar. Jag vet inte vad jag ska fota eller vad jag ska skriva. I detta avseende rör det sig egentligen snarare om frågorna vad och varför men frågan hur har börjat intressera mig mer och mer.


  

 

Jag söker en dokumentationsform som inte hindrar mig från att tänka samtidigt. Att föra anteckningar med papper och penna har aldrig fungerat bra för mig. Allt för stor del av min fokus hamnar ofta på att formulera korrekta meningar eller att skriva estetiskt tilltalande bokstäver eftersom jag är onödigt noggrann med allt jag gör. Jag har alltid upplevt att jag har lättare för att lyssna på t.ex. en föreläsning om jag har något att kladda på undertiden. Kladdandet håller rastlösheten i schakt. häromdagen fick jag en TED|TALKS-länk på av en kompis. Sunni Brown som talar i 6 minuter lyckas bekräfta det jag alltid har misstänkt. om det är sant eller inte kan jag inget säga om, men visst är det skönt att få sin världsbild bekräftad?

   

Sunni Brown ledde mig bland annat vidare till Tony Buzan som talar om tankekartor. Mindmap dök upp som begrepp i min värld i högstadiet. Det pressenterades som en alternativ dokumentationsmetod. Tyvärr fick vi inte någon egentlig metodträning och jag har aldrig tagit mig tid att utveckla tekniken på egen hand. Kanske är det det jag ska göra nu?

 

         

Jag har tagit med mig ukulele ut till Kålltorp och hängt i skogen och spelat för mig själv. När jag improviserar och sjunger kan orden komma nästan i samma ögonblick som de tänks. Denna typ av direkta uttryck intresserar mig. Hade jag haft någon vettig inspelningsanordning hade jag spelat in mina skogssånger på plats men nu förevigades de aldrig. Istället gick jag hem och gjorde en elektronisk låt byggd på efterkonstruktioner och indirekta uttryck.


    

          

Laserkrig - Tålamod

Saknar mening
strövar fritt

Skallen blank
och pappret vitt

Saknar guidning,
riktning ,
karta, kompass

Jag saknar tro
på mig själv
om jag ska vara krass

Jag går vilse
strövar fritt

Skallen blank
och pappret vitt

Saknar mening
saknar mål

Jagar vilseledning
fritt

Skallen blank
och pappret vitt

Saknar nerver
utav stål

Saknar mer än
vad jag tål

Jag är tvingad
ändå fri

Typ så fri som
man kan bli

Jag kan göra
vad jag vill

Jag tvinnad
ändå rak

Jag är styv
och ändå slak

Jag vet inte
vad jag vill

Dagdriveri

Nu har vi gett oss in i en ny gestaltningskurs. I hela två veckor är vi förpassade till Kålltorps offentliga rum innan vi är välkomna in i värmen igen för tre veckors gestaltande på skolan. Här i utomhuset skall vi finna frågor snarare än att besvara frågor. Genom dagdriveri, skuggning och processdokumentation väntas vi finna något. Vad detta något kan vara är högs oklart.

                                   

Om detta upplevs som flummigt beror det på ett av två möjliga alternativ eller en kombination av dessa. Alternativ 1; Jag saknar syfte och mål och känner mig vilsen och osäker. Alternativ 2; Kursmomentet är ett flummigt pilotprojekt. Förhoppningsvis rör det sig om personlig vilsenhet. Jag försöker ha tålamod. Det ryktas att det krävs såväl tålamod som tid.

Fet avslutning

Gestaltningsarbetet avslutades med en gemensam utställning. Mitt bidrag till utställningen blev denna audiovisuella VJ-gestaltning som jag våndats inför att förverkliga. Jag fick tummen ur, värmde mina kalla fötter och tog mitt mod till fånga. Jag hade nog inte väntat mig att bli så nöjd med min insats.

          

Resultatet blev en levande femminutersshow bestående av musik, en videoprojektion med effekter som lades på i realtid, två overheadprojektioner genom akvarium respektive bakform med olika typer av bubbelskapande kreationer och andra visuella ljus-genom-vatten-effekter. Betraktare ombads hjälpa till med såpbubbleblåsning.

Vänliga klasskamrater såg till att verket förevigades. Dock med en oönskat låg kvalitet men icke desto mindre förevigat. Tack och håll tillgodo. Själv hade jag för mycket på mitt fat och för många bollar i luften för att komma ihåg det alltid så viktiga dokumenterandet. Det grämer mig verkligen att jag saknar bilder från utställningstillfället. Å andra sidan kan varken rörlig eller stillastående bild fånga min skapelse på grund av verkets performativa karaktär.






Kursen avslutades med högsta betyg samt en fet självförtroendeboost.