Laserkrig vs RUF

Hej blogg.

Jag har en mening som ekar i mitt huvud sedan vårt arbete kring kriterier för processbedömning; Förmåga att utnyttja förebilder. Det fick mig att plocka fram en dubsteplåt som jag inspireras av och slänga in den rakt in i mitt musikprojekt. RUF - Rudebwoy Riddim. Den finns att lyssna på youtube och spotify.


Riddimen ligger orörd i bakgrunden bortsett från en tempoökning för att matcha mitt projekt och min animation.

 

Jag gör det här för att jag måste. Jag gör det här för att jag kan. Jag gör det här för att jag vill. Jag gör det här för att jag är övertygad om att det är en bra grej att kunna hantera rörlig bild som bildlärare.

Beatmatching och Leila K

Hej blogg.

Nu är bildflödet i krabblåten tightare än tidigare. Det var ett riktigt hästgöra att hitta den felande länken som gjorde att mer än halva filmen var lite ur takt. Har du den blekaste aning om hur många bilder man hinner visa på tre minuter? Helt sjukt många!





Att min animation blir helt taktfast är antagligen inte av någon större vikt för någon annan. Fast jag som har sett animationen några gånger nu har blivit ganska nyanskänslig. Jag tror att jag sitter och försöker försvara den arbetsmöda jag lägger ner på saker som för utomstående kan te sig överflödigt. Jag känner en skam över att en tydlig progress inte syns i nuläget. Det skall synas att man har jobbat. Nu förlåter jag mig själv för det.

- Förlåt mig
- Det är lungan kompis!





Både när man skriver digital musik och animerar utsätter man sig för en ganska påfrestande sak; upprepning. Man kollar på samma loop och lyssnar på samma loop i timme efter timme. Av den anledningen gav jag mig in i ett uttrycksexperiment med musiken. Jag var helt enkelt tvungen för att undvika förslitningsskador på trumhinnan. Jag lyckades skapa ett instrument som förde mina tankar till den oförtjänt ouppskattade electrodrottningen Leila K.

Förhoppningsvis kommer jag inte lägga någon avsevärd tid på att finslipa Leila K-projektet. Det gör det å andra sidan jättejobbigt att publicera. Vad jag visar upp på internet är en förlängning av mig själv. Det är inte kul att visa sig ful. Jag gör det här för dig kära handledare.


  

.......... 

Mindre vocoder, mer krabbor.

Hej Blogg.
Work in progress...

 .........

Text till musik.

Hej blogg.

Mitt sovrum är nu ommöblerat till en smärre inspelningsstudio och jag har lyckats få in min röst i datorn. Det är anmärkningsvärt hur olika saker man gör med sin dator beroende på om den är placerad i sängläge eller arbetsbordsläge. Eller så gäller detta enbart mig.


Ständigt arbetar jag i en teknisk uppförsbacke med digital motvind. Jag inser att det kanske inte är tänkt att jag ska spendera mitt gestaltningsarbete på att brottas med maskiner. Dock tvingar det mig att söka hjälp och nya lösningar. Följande länk leder till en tråd som jag har skapat på ett forum där jag har registrerat mig för att be om hjälp från kunniga Flashare. http://www.flashguru.se/forums/topic?f=33&t=2217


Jag fick ett något nedslående svar från en expert. Troligtvis använder jag fel program. Å andra sidan vet jag inte om jag har råd, rent tidsmässigt, att slå om och slå in på ett nytt program. Det tar tid att söka, finna och lära sig program. Jag känner att jag har en press på mig att producera. Samtidigt är jag kanske lika intresserad av att söka, finna och lära mig som att producera produkter.





För att underlätta animerandet för mig själv lägger jag in all text till låten i videon och anpassar den efter musiken. En dålig idé i detta läge kan till exempel vara att rita alla bokstäver för hand istället för att hitta ett textverktyg. Men jag vill rita dem för hand.


Jag ritade alla bokstäver för hand. Det var otroligt tidsödslande. Å andra sidan så har jag blivit ganska duktig på att rita i Flash nu vilket skiljer sig avsevärt från den vanliga typen av ritprogram. Flash är nämligen vektorbaserat. Det innebär att bilderna inte innehåller några pixlar utan består av kurvor och ytor. Du kan zooma i oändlighet utan att skåda en endaste liten pixel. Jag blir märkligt sugen på att lära mig om tredje gradens ekvationer… brb…


… det är Andragradskurvor som jag ritar i Flash. Det vet jag för jag bildgooglade. Man kanske borde ta och kolla upp lite schysta tredjegradsekvationer. Mmm.


Tredjegradskurvorna kan man göra såväl toner som bilder av.





I nuläget tampas jag med videoexportering. Projektfilen ska omvandlas till filmfil. Filmfilen verkar dock inte behålla tempot på bildflödet utan sackar efter som en halvalkad trummis. Jag hoppas för allt i världen att det inte har att göra med PAL/NTSCsystem och antalet bilder som visas per sekund. Skulle så vara fallet är jag fucked.


Förhoppningsvis är det bara en fråga om exporteringsteknik. Jag upplever att jag får ett bättre resultat efter lite experimenterande. Trummisen har nyktrat något. Men jag är inte nöjd än. Jag är inte nöjd för än trummisen är pigg som en lärka. Så här ser det ut i nuläget.

Beatmatching.

Hej Blogg.


Fy fan vad jag är bra. Sexton timmars skoldag.  
Käre handledare, du kan pusta ut.

Följande är en försmak på mitt gestaltningsprojekt. Musik och visuellt material är helt och hållet egenhändigt skapat. Jag arbetar med animation i Flash och lär mig successivt att hantera det. Man kan lära sig det mesta på egen hand. Men det kommer ta sjukt lång tid. Fast jag tror att det är värt det.

Nu lider klockan mot sista spårvagnen hem så jag beger mig. Håll tillgodo.

Minigestaltning.

Hej blogg.

Idag hade vi handledningsmöte för gestaltningsprojektet. Jag valde att följa ett infall och låna min handledares arbetssätt. Inte för att imponera eller införskaffa mig några extrapoäng* utan för att jag inspirerades av honom och hade en tanke om att jag bör genomföra mina idéer direkt istället för att utvärdera alla eventuella utslag i oändlighet. 

*Om jag faktiskt sökte vinna något på att "göra en Gunve" var det på ett högst omedvetet plan och skulle i sådana fall kunna vara en intressant reaktion på konflikträdsla då jag var inställd på repressalier kopplade till uteblivna blogginlägg och PM.

Sagt som gjort. Jag tog på mig den där tröjan jag fick av en kär vän som jag tycker har ett mycket estetiskt tilltalande tryck på bröstet men som har ett konfliktskapande motiv. Att bli direkt konfronterad för tröjvalet hade inte varit det stora problemet. Inte så länge det inte upplevs som hotfullt. Det stora problemet är snarare upplevelsen av att omgivningen dömer i tysthet. Av denna anledning används tröjan aldrig utanför mitt hems trygga betongväggar.

För att inte känna mig som en reklampelare för random diktator maskerade jag mig med skjorta, slips och kavaj. När det var min tur att redogöra för min projektutveckling knäpptes skjortan upp. Min handledare kallade det för en minigestaltning. Jag kände mig stolt över att min hastiga ingivelse uppfattades som konst.

PS. Jag är inte sovjetromantiker. Att jag över huvud taget fick tröjan har sin grund i ett internskämt kring personkult där jag bland annat har gestaltat kamrat Lenin i räkost på knäckebröd. Det är mycket möjligt att mitt behov av att förklara detta grundar sig i konflikträdsla.

   

Bilden ovan är en länk till ett youtubeklipp jag råkade snubbla övernär jag googlade gröna konfliktbilder till bloggen. Det är någon form av stopmotion med tändstickor på temat konflikt så det ligger nära mitt arbetsområde för närvarande. Det är gjort -83 om jag förstod det hela rätt så det kanske är lugnt att sampla om jag får för mig det. Äh! jag hade samplat det hur som helst, om jag hade velat. 

Fuck the rulz!

Konfliktarbete.

Hej blogg, det var längesedan.

Textmassan kommer att öka framöver så nu blir textstorleken mindre och inläggens design kommer att bli mindre omsorgsfull. Om du klickar på någon av bilderna kommer du att vidarebefordras till ett youtubeklipp har inspirerat mig att sätta igång med animering.

Återstående tid av terminen kommer behandla mitt individuella gestaltningsarbete kring konflikt. En gestaltning kan ta vilken form som helst. Jag har medvetet valt att låta formen vara osagd. Dels därför att jag inte är säker på vilken gestaltningsform jag vill arbeta i eller som är mest ändamålsenlig och dels för att jag inte har helt klart för mig ännu vad jag har för möjligheter att använda specifika tekniker pga. digital missär i mitt hem. Som tur är pluggar jag på en skola som har ALLT.

 

Under projektuppstartningen fick vi ett råd som löd följande: Om du kan föreställa dig det färdiga resultatet redan nu bör du skrota idén. Det är möjligt att detta inte är en korrekt återgivning av vad som sades men än dock var vi flera som hade uppfattat det på det viset och upplevde att vi blev låsta av rådet. Otaliga idéer skrotades.

 

Under handledningsmötet omformades rådet för oss som upplevde oss låsta till följande: Om du kan föreställa det färdiga resultatet redan nu så gör det redan nu och så tar vi resten därifrån. Detta råd hjälpte mig att komma igång. Jag började arbeta i gestaltningsformer som jag vanligtvis rör mig i för skojs skull.

En digitalt komponerad låt har börjat växa fram med tillhörande text. Möjligheter att animera film av något slag i takt till musiken har börjat undersökas. Detta är något jag länga velat göra.  Jag hade ingen tanke på det själv. Däremot hade min klasskamrat Sanna minne som en häst och påminde mig om att jag uttryckt en sådan önskning. Tänka sig vilken nytta man har av sin handledningsgrupp. Ett delmål är att lära mig skapa dubstepbas.

 

Nu har jag bestämt mig för inriktningen på projektet även om många dörrar fortfarande står öppna. Temat på arbetet är metakonflikt - Konflikt om konflikt. Konflikträdsla med andra ord. Temat ger mig möjlighet att arbeta på ett mycket personligt plan likväl som på ett högst allmänmänskligt.

Jag skulle knappast beskriva mig själv som konflikträdd till min karaktär. Dock har jag liksom alla andra en liten släng av det. Jag föreställer mig att konflikträdsla är en typiskt dålig egenskap att släpa omkring på i min framtida roll som lärare. Därför tar jag tillfället i akt att behandla den nu när jag har möjlighet att arbeta genom valfri konstform vilket är min favoritarbetsform.

Konflikträdslan är kanske baserad på fördomar kring utfallet av en eventuell konflikt. Den som aldrig prövar får inget veta. Vad har jag att vinna på att ta striden? Finns det alltid lösningar på konflikter? Är det bättre att fly än illa fäkta? Är det bättre att fäkta än illa fly? För närvarande arbetar jag kring liknande frågeställningar.