Var hälsad du övermäktiga kommunikationsverktyg.

Välkommen kamrat till min vadderade verklighet.

Vardagliga världsligheter varvas här med vankelmodiga visor från vägen till läraryrket. 

Nej förlåt mig, men jag tänker dumpa lyriken här.

Ty äntligen har jag intagit min rättmätiga plats i det offentliga rummet! Nu är det på blodigt allvar. Men lik förbenat står jag som ett fån och säger inte ett vettigt ord.

Naken inför främlingars granskande ögon tvingas jag under en närmast oöverskådligt lång framtid dela med mig av mina innersta tankar och känslor. Som ett annat köttstycke ska jag ligga där å posera i storvaruhuset. Vänd ut och in på mitt liv då! bah gö de! FUck you!

Man får skriva hur man vill va?

Jag kan överväga att vara mer saklig nästa gång. Men jag tänker att det underlättar sjukt mycket om jag får vara mig själv när jag skriver.

 
Jag gick hem tidigt idag, dels för att jag är sjuk men också för att jag hade ett oövervinnerligt självförtroende. Uppenbarligen behövde jag ingen introduktionslektion i att skapa en blogg.

Men sen jag stått här dela dagen och designat bloggen har energin tagit slut och självförtroendet lika så slagit i botten.
                                                              …Så jag tror jag slutar här. Haha. Jävla trams det blev det här. Helt tokig blandning av storlekar och typsnitt! Men nu är det änna skrivet och det vore slösaktigt att kasta bort det. Och nu är den invigd då ja, Hurra! Så tänker jag!
 God natt!