Musikhjälpen

Under musikhjälpenveckan försökte jag åter igen sammanfoga mitt privatliv med skolarbetet. Jag ville att mitt arbete skulle bli en del av något större. För att ta mig förbi ett brådskande städprojekt som konkurrerade med både min skolarbetstid och fritid bjöd jag hem "ligga med p3" som sadlat om till städhjälp under veckan. Städinsatsen betalades med pengar som återfunnits under de tidigare fyra-fem städdagarna. Pengarna gick  oavkortat till musikhjälpens kamp för att alla flickor ska få rätt till utbildning.

Något som är anmärkningsvärt är att jag betraktade denna relativt stora summan pengar som en investering i en bättre värld. Det är ett nytt perspektiv för mig. Det tåls att tilläggas att jag mycket sällan engageras av välgörenhet och i synnerhet då det rör sig om ekonomiska donationer. Det har alltså skett en värderingsförskjutning som följd av ett engagemang.

 


P3städ frilade tid åt mig att skriva peppmusik för radiohjälpen. Låten mejlades in men etern visade sig vara allt för trång så jag fick skaffa twitterkonto och agera i de övriga sociala medierna och kring glasburen istället. Kring glasburen hamnade jag automatiskt i direktsänd TV, träffade offentliga personer som Mona Sahlin, Promoe och Mohammed Ali, träffade engagerade människor och hittade folk med insamlingsbössor som kompletterade min ukulele perfekt.

 


En viktig didaktisk lärdom från denna "musikhjälpenpsykos", som en vän kallade det, är att man kan finna kraft, lust och nya perspektiv till sitt skolarbete genom att använda rörelser och verksamheter som man engageras av. Dock fallerar det hela i och med bristande dokumentation. Det är svårt att tänka på allt när man är riktigt inne i något.


På ett personligt plan kan jag uppleva att detta korta engagemang har hjälpt mig att bryta med min cynism och hjälpt mig att återfinna tro på mänskligheten.