Offentlighetsprincipen

Den här veckan är det ett gäng videologgar som har försvunnit spårlöst. Det finns en liten risk att jag av misstag har fotat mig själv och sedan talat högt för mig själv en lång stund istället för att spela in en videologg. Dock befarar jag att detta missöde beror på en försämring av min kära telefons senildementa tillstånd.

Hur som helst vill jag bara varna för att det kan vara svårare än vanligt att hänga med i min spretiga tankeprocess.

Det är framför allt ett viktigt segment som förklarar min metaprocess och hur jag börjat bygga upp rutiner för att försäkra mig om att jag kommer igång med mitt arbete varje dag som har försvunnit.

Rutinens syfte är att fungera som ett meddelande till hjärnan att arbetsdagen påbörjats. Första dagen bestod rutinen av kaffekokning följt av kaffeavnjutning till julkalendern. Successivt byggs rutinen vidare för att täcka upp andra behov som exempelvis psykiskt och fysiskt lugn och närvaro och att släppa in omvärlden i min tankevärld. I dagsläget består rutinen av kaffe, julkalender, citrusfrukt, improvisatorisk dans- och/eller sträckningsövning, någon form av sång, inspiration/input kopplad till projekttemat, radio och kanske en tidningsartikel.

Någonstans i inputsökandet har jag har jag snöat in på offentlighetsprincipen och börjat läsa lagtexter. Detta i kombination med annan input kring inlärning och auditivitet får mig att ringa regeringskansliet för att ta reda på hur man bär sig åt för att begära ut en offentlig handling utan att besöka  regeringskansliets forskarsal i Stockholm.

Tyvärr var min dygnsrytm i ofas med Svea rikes myndigheter vilket gjorde telefonkommunikation omöjlig men snart såg jag fördelarna med att bedriva kommunikation via mejl. Varje dag skrevs jag ett mejl och kunde förvänta mig ett svar nästkommande dag då departementet haft en hel arbetsdag på sig att svara. Jag upplevde känslan av att plantera något för att sedan invänta resultatet. Den andra fördelen var att mina mejl automatiskt sparas hos myndigheten.

Allt som skickas till en myndighet och lagras där är att betrakta som allmänna handlingar. Alltså är min korrespondens med myndigheterna angående att få ta del av offentliga handlingar i sig en allmän handling. Alla offentliga handlingar är allmänna handlingar men vissa allmänna handlingar faller under sekretesslagen och är därför inte offentliga.

Detta betyder att vem som helst, utan att behöva uppge sitt namn, har rätt att begära ut min korrespondens med myndigheterna. Om jag har förstått systemet rätt så åligger det myndigheten att kontrollera att handlingen är offentlig. Om någon information i handlingen bedöms kunna leda till att någon "lider men" om "uppgiften röjs" skall denna information på något vis censureras. När känslig information har eliminerats är handlingen att betrakta som offentlig. I det här videoklippet, som jag för övrigt avråder dig från att kolla på, berättar någon att hela Palmeutredningen begärdes ut för runt tjugo år sedan. Detta begärande, som enligt lag skall behandlas "skyndsamt", innebar att elva meter pärm med material skulle genomsökas och censureras från känslig uppgifter. Enligt berättarens utsago tvingades två tredjedelar av utredningen stanna av helt och hållet tills materialet var färdiggranskat.

Personligen har jag inget intresse i att lamslå en myndighet eller betala hundratals tusen kronor för papperskopior. Mitt intresse ligger i utforskandet och därför har jag planterat vad jag hoppas skall tolkas som känslig information i vår korrespondens. Sedan planerar jag att begära ut min egen korrespondens med departementet för att se hur de behandlar mina uppgifter. Dock tror jag att jag måste begära ut korrespondensen under  anonymt eller under fiktivt namn då jag redan har en kopia implicit i mejlet. Jag avvaktar med att publicera korrespondensen här då jag inte är helt hundra på om jag är tillåten att göra detta. Frågan är ställd till departementet men svar dröjer. Det är väl nån jävel som begärt ut Palmeutredningen igen antar jag...