Om dokumentation och att ta kontroll över sin handledning

Med denna text ämnar jag hjälpa mig själv, fungera som en metahandledning och bidraga till det gemensamma lärandet i såväl min utbildnings slutna sfär som i min framtida profession. Det är även en förklaring på varför jag verkade så hemlighetsfull under det senaste handledningsmötet samtidigt som min intention är att gestalta transparens.


Ponera att du var i mina skor. Du arbetar med ett gestaltningsarbete och är din egen lyckas smed. Det är enbart ditt ansvar att dina studier sköts, att din process drivs framåt och att denna dokumenteras. I den mån du inte söker mer handledning än den som är schemalagd ägnar klasskamrater och handledare maximalt en halvtimme åt just ditt projekt. Detta ligger till grund för en hel veckas arbete. Hur får du ut maximal effekt av denna korta stund?


Att samla och föreviga essensen i ett samtal genom att föra anteckningar med penna och papper har aldrig fungerat för mig. För mig personligen ter det sig som att mitt kunskapsbyggande fungerar effektivare genom att enbart lyssna och att ha en enklare bisyssla för att inte tappa intresset som t ex att doodla, eller telefonklottra på svenska.


Att föra anteckningar på en dator ger vissa betydelsefulla fördelar; den potentiella anteckningshastigheten är hög, redigeringsmöjligheterna och enkelheten i att radera sänker prestationskraven och öppnar för en slarvigare och därmed effektivare form av dokumentation, det är enkelt att röra sig mellan vad som antecknas just nu och vad som tidigare har antecknats för att strukturera anteckningarna, kronologin och talspråket i samtalet omöjliggör alltså inte en strukturerad dokumentation. Internetåtkomst öppnar datorn för möjligheten att kolla upp referenser och associationer i realtid.


Genom att spela in exempelvis ett handledningssamtal kan jag få handledning när jag behöver den som mest. Inspelningen ger mig en unik möjlighet att fokusera på att få ut precis den handledning som jag tror är som mest gynnsam för min progression. Gruppen besitter gemensamt en oerhört stor mängd kunskaper och handledningsförmågor. Jag har all möjlighet att ta kontroll över samtalet i den mån jag är medveten. Med rätt input kan jag få ut nästan precis vad jag vill av samtalet.


Då gruppen är omedveten om min inspelning kan jag orkestrera deltagarna att bygga ett auditivt verktyg åt mig som jag har specialanpassat för just mina syften. Eftersom jag slipper reflektera över samtalets innehåll i relation till min process i realtid, då samtalet äger rum, kan jag fokusera på att regissera samtalet. På så vis fylls samtalet med ett innehåll som jag bedömt vara relevant för den kommande veckans arbete och blir ett verktyg för att ta sig vidare. Betrakta din handledning som ett skådespel där du är regissör. Din input styr samtalets utgång. Dock kan du inte med full träffsäkerhet förutspå konsekvenserna av din input vilket försvårar manusförfattandet.


Manuset bör bestå av tankar kring vad du behöver ha med dig för att kunna arbeta självständigt i en veckas tid. Gör en konsekvensanalys av din tilltänkta input i förväg. Skådespelets improvisatoriska karaktär ställer stora krav på dig som regissör. Ge dig själv därför den tid du behöver för att besvara frågor som ställs till dig och gör gärna en enklare konsekvensanalys i stunden innan du svarar. Låt inte andras frågor styra dig. Om du inte ser att du kan svara på ett sätt som kommer generera ett produktivt samtal för dina syften kan du alltid be om en ny fråga eller att frågan omformuleras.


Klargör gärna för gruppen vad du önskar få ut av samtalet, t ex;


- Jag vill ha hjälp att ta mig vidare och vill undvika att försvara mig.
- Jag vill få kritik på mitt arbete för att se det ur ett nytt perspektiv.
- Jag vill bli peppad och få inspiration och referenser till allt som kan knyta an till mitt arbete.