måndag 18 oktober 2010

Weblog 06

Oj, ibland inser man att man
legat och skvalpat precis
under ytan när man trott sig
vara på djupdykning.





Den moderna människan
är en Cyborg med nätet
som sjätte sinne.

En funktionsnedsättning IRL
(I Riktiga Livet) kan vara helt
ovidkommande i en onlinevärld.

Fysiska avstånd hindrar inte
människor att ha
meningsfulla relationer.


"IT-utvecklingen gör att läraren kanske måste bli mer av en coach i stället för envägskommunikatör, säger Maria Johansson som nu håller kurser för lärarstudenter" Unga nätkulturer.


Hittade en föreläsning på temat.
Del 1        Del 2

I skrivande stund serveras
jag intressant information
via etern.

För fem år sedan gjorde
ett genomsnittligt barn sin
internetdebut vid nio
års ålder i Sverige.

Idag sker debuten mellan
tre och fyra års ålder.
Man får nästan vänta sig
att framtida elever kommer
ha mer gedigna dator- och
nätverkskunskaper än lärare.

Om det inte redan ser så ut.





Vi fick i uppdrag att
interagera på webben.
Jag satte snabbt igång
med ett spel som
heter Soldat.

Det visade sig emellertid
att allt dödande gav ett
minimalt utrymme för
socialt interagerande.





Minecraft är ett
s.k. sandlådespel.
Känslan av att bygga
med Lego var högst
närvarande.

Även här var det svårt
att få någon riktig kontakt
med andra spelare.

När jag väl fått igång
en liten diskussion med
någon tipsade en vänlig
spelare om att man kan
bygga bollar istället för
kuber genom att trycka
  ALT + F4  


Av allt man kan bygga valde jag att bygga en kyrka. Konstigt.


Sagt & gjort.
Om du sitter vid en
Windows-dator och
aldrig har provat
  ALT + F4  
råder jag dig starkt
att göra det nu!

Sen var jag inne på
Second Life och snackade
lite med folk på micken.
Mycket intressant faktiskt.
Dock pallar min dator inte
med mjukvaran och kraschar
ständigt så det blev inga
skärmdumpar där inte.





Jag hade ett sånt där
tillfälle i helgen där jag
förstod att jag kanske
har kommit längre i
min utbildning än vad
jag tidigare trott.

Det är först i mötet med
en ny människa som jag
tvingas definiera vilken
riktning jag färdas i.

Jag kunde förklara att
endast ett fåtal som läser
bild i skolan kommer att
bli bildproducenter.





Det stora flertalet kommer
endast bli bildkonsumenter.
Sen är det bara att försöka
komma ihåg sin egen skoltid
och fundera över om det
någonsin hände att man hade
en bildlektion där bildkonsumtion
behandlades.

Har du varit med om en
bildlektion där själva samtalet
kring bildens mångfacetterade
funktioner stått i centrum?
I såna fall kan du ringa
min sekreterare på 112.

Själv kan jag bara minnas
konsthistoria vilket kanske
inte var helt bortkastad tid
men föga utvecklande.



Eller?

Samtidigt som jag känner
att jag faktiskt kan svara
på frågor kring min utbildning
i nuläget upplever jag att jag
ibland lutar mig mot
auktoriteter.

Det är fegt och ger inget uttryck
för min egen tankeförmåga.

Mitt sätt att definiera
riktningen på utbildningen
var faktiskt inte mitt eget.
Jag bitade en argumentation
från en lärare rakt av.

Är det verkligen utvecklande att
samla på sig punchlines?
Gör dom mig starkare
eller är det en falsk trygghet
som att bära på vapen?

Vad skriver jag om och varför?
Hur gör man för att
tänka sina egna tankar
och inte andras?





Ove Sernhede föreläste om
territoriell stigmatisering - ett ämne
som kan tänkas ligga till grund för
den högerextrema utveckling vi
ser i hela Europa idag.
Om du tycker att segregering,
klassklyftor och rasism är
FUCKED UP
kanske du borde försöka
lyssna på Oves föreläsningar
eller läsa hans böcker.





Eller varför inte lyssna lite
på radion för enkelhets skull?
Radio del 1
     Radio del 2

Låttipps på ämnet:
Helt Off - Det brinner i Paris




  Godnatt jävla blogg.  
    Sluta styr mitt liv!    





...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar