Weblog 05

För mig framträder tisdagens
workshop tydligast.
En metaworkshop.
Det kanske inte är så
konstigt med tanke på
att jag läser en metautbildning.

In i mellan styckena slänger
jag in bilder från workshopen
men även helt orelaterade
bilder för att balansera
textflödet och
förenkla orienterandet.
Jag har förstått att det
blir mycket scrollande.

Vi planerade och genomförde
egna workshops som
var 10 min långa.
Det kändes bra att få
kliva in i ledarrollen i en så
trygg miljö som skolklassen är.

Eller?

Det här var spännande.
Jag trodde att det var
min åsikt men när jag
tänker efter så kände
jag mig mer som en
skådespelare än som
en lärare under våra
tio minuter i rampljuset.

Jag måste helt enkelt
ha internaliserat den
påstådda tryggheten.
Likt en tvättsvamp har sugit
åt mig kollegers kognition.
Jag undrar om det händer ofta.

Bör man reflektera i grupp
direkt efter en workshop?
Kan det vara så att somliga
behöver ett eget tankerum
innan de går in i en
gruppdiskussion?
Kan det vara så att
vi har lite olika behov?

Eller är det kanske inget
problem att jag helt plötsligt
tror att jag tycker något
som jag inte kan motivera?

Är det bra att jag bär på
andras perspektiv även
om de är oförenliga
med andra ideal?

Och hur gör man för att
få ner just de rätta
tankarna i text?
Kanske mest handlar om
att skriva mycket och sen
radera jävligt mycket
i efterhand.





Jag kanske borde börja radera
oväsentligheter någon
gång ibland åtminstone.
Jag kan tänka mig att
man tröttnar på att
läsa mina trötta tankar.

Jag har funderat mycket
om och kring bloggens
funktion för mig personligen.
Tanken är att bloggen
ska fungera som en
processdagbok för
min utbildning.





Jag ska med hjälp av
bloggen kunna gå tillbaka
i tiden och förstå hur
jag tänker i olika
sammanhang.
Om detta blir möjligt
får tiden utvisa.


Än så länge har bloggen
mest genererat stress
och omåttligt obehag.

Varje inlägg blir en
inlämningsuppgift som kräver
en enormt mödosam process,
från idé till färdig produkt.
Inläggen kan sen inte
publicerats för än
det är färdigredigerat.


Det går visserligen att redigera
ett inlägg efter publikation
men då ger sig blogspot
fan på att plocka bort
precis vart enda ENTER
i hela inlägget.


Det blir lite tråkigt i längden
att sitta och trycka ut alla
jävla ENTER igen varje
gång man upptäcker ett
stavfel eller nått litet
fel någonstans i ett inlägg.





Framför allt när man som
jag måste ha flera ENTER
per mening för att få
en fungerande layout.

Det är som att jag
inte kan integrera
spontaniteten i det hela.
Ibland känner jag att jag
bara borde sluta pilla
och börja publicera.

... men nu sitter jag här igen
och har precis återupptagit
skrivandet på ett inlägg som
jag började skriva på för
nästan två veckor sedan.


Fördelen att blogga retroaktivt är
att man får möjlighet att
kommentera sin egen text.
Om du upplever samma
redigeringsproblematik som
mig med försvunna ENTER
så har jag goda nyheter. 
Det är bara förhandsgranskningen
som inte fungerar efter
att ett inlägg publicerats.


Avslutningsvis kan jag
bara inte motstå att
länka till den Banksys
tolkning av Simpsonsintrot.

Dock lyckas jag inte bädda
in videon i sidan. Inte heller
i texten heller så att säga...

Banksy regisserar Simpsonsintro.