torsdag 14 april 2011

Beatmatching.

Hej Blogg.


Fy fan vad jag är bra. Sexton timmars skoldag.  
Käre handledare, du kan pusta ut.

Följande är en försmak på mitt gestaltningsprojekt. Musik och visuellt material är helt och hållet egenhändigt skapat. Jag arbetar med animation i Flash och lär mig successivt att hantera det. Man kan lära sig det mesta på egen hand. Men det kommer ta sjukt lång tid. Fast jag tror att det är värt det.




Nu lider klockan mot sista spårvagnen hem så jag beger mig. Håll tillgodo.


onsdag 13 april 2011

Minigestaltning.


Hej blogg.
Idag hade vi handledningsmöte för gestaltningsprojektet. Jag valde att följa ett infall och låna min handledares arbetssätt. Inte för att imponera eller införskaffa mig några extrapoäng* utan för att jag inspirerades av honom och hade en tanke om att jag bör genomföra mina idéer direkt istället för att utvärdera alla eventuella utslag i oändlighet. 


*Om jag faktiskt sökte vinna något på att "göra en Gunve" var det på ett högst omedvetet plan och skulle i sådana fall kunna vara en intressant reaktion på konflikträdsla då jag var inställd på repressalier kopplade till uteblivna blogginlägg och PM.


Sagt som gjort. Jag tog på mig den där tröjan jag fick av en kär vän som jag tycker har ett mycket estetiskt tilltalande tryck på bröstet men som har ett konfliktskapande motiv. Att bli direkt konfronterad för tröjvalet hade inte varit det stora problemet. Inte så länge det inte upplevs som hotfullt. Det stora problemet är snarare upplevelsen av att omgivningen dömer i tysthet. Av denna anledning används tröjan aldrig utanför mitt hems trygga betongväggar.


För att inte känna mig som en reklampelare för random diktator maskerade jag mig med skjorta, slips och kavaj. När det var min tur att redogöra för min projektutveckling knäpptes skjortan upp. Min handledare kallade det för en minigestaltning. Jag kände mig stolt över att min hastiga ingivelse uppfattades som konst.


PS. Jag är inte sovjetromantiker. Att jag över huvud taget fick tröjan har sin grund i ett internskämt kring personkult där jag bland annat har gestaltat kamrat Lenin i räkost på knäckebröd. Det är mycket möjligt att mitt behov av att förklara detta grundar sig i konflikträdsla.

   

Bilden ovan är en länk till ett youtubeklipp jag råkade snubbla övernär jag googlade gröna konfliktbilder till bloggen. Det är någon form av stopmotion med tändstickor på temat konflikt så det ligger nära mitt arbetsområde för närvarande. Det är gjort -83 om jag förstod det hela rätt så det kanske är lugnt att sampla om jag får för mig det. Äh! jag hade samplat det hur som helst, om jag hade velat. 

Fuck the rulz!





Konfliktarbete.


Hej blogg, det var längesedan.
Textmassan kommer att öka framöver så nu blir textstorleken mindre och inläggens design kommer att bli mindre omsorgsfull. Om du klickar på någon av bilderna kommer du att vidarebefordras till ett youtubeklipp har inspirerat mig att sätta igång med animering.

Återstående tid av terminen kommer behandla mitt individuella gestaltningsarbete kring konflikt. En gestaltning kan ta vilken form som helst. Jag har medvetet valt att låta formen vara osagd. Dels därför att jag inte är säker på vilken gestaltningsform jag vill arbeta i eller som är mest ändamålsenlig och dels för att jag inte har helt klart för mig ännu vad jag har för möjligheter att använda specifika tekniker pga. digital missär i mitt hem. Som tur är pluggar jag på en skola som har ALLT.

 

Under projektuppstartningen fick vi ett råd som löd följande: Om du kan föreställa dig det färdiga resultatet redan nu bör du skrota idén. Det är möjligt att detta inte är en korrekt återgivning av vad som sades men än dock var vi flera som hade uppfattat det på det viset och upplevde att vi blev låsta av rådet. Otaliga idéer skrotades.

 

Under handledningsmötet omformades rådet för oss som upplevde oss låsta till följande: Om du kan föreställa det färdiga resultatet redan nu så gör det redan nu och så tar vi resten därifrån. Detta råd hjälpte mig att komma igång. Jag började arbeta i gestaltningsformer som jag vanligtvis rör mig i för skojs skull.


En digitalt komponerad låt har börjat växa fram med tillhörande text. Möjligheter att animera film av något slag i takt till musiken har börjat undersökas. Detta är något jag länga velat göra.  Jag hade ingen tanke på det själv. Däremot hade min klasskamrat Sanna minne som en häst och påminde mig om att jag uttryckt en sådan önskning. Tänka sig vilken nytta man har av sin handledningsgrupp. Ett delmål är att lära mig skapa dubstepbas.

 

Nu har jag bestämt mig för inriktningen på projektet även om många dörrar fortfarande står öppna. Temat på arbetet är metakonflikt - Konflikt om konflikt. Konflikträdsla med andra ord. Temat ger mig möjlighet att arbeta på ett mycket personligt plan likväl som på ett högst allmänmänskligt.


Jag skulle knappast beskriva mig själv som konflikträdd till min karaktär. Dock har jag liksom alla andra en liten släng av det. Jag föreställer mig att konflikträdsla är en typiskt dålig egenskap att släpa omkring på i min framtida roll som lärare. Därför tar jag tillfället i akt att behandla den nu när jag har möjlighet att arbeta genom valfri konstform vilket är min favoritarbetsform.


Konflikträdslan är kanske baserad på fördomar kring utfallet av en eventuell konflikt. Den som aldrig prövar får inget veta. Vad har jag att vinna på att ta striden? Finns det alltid lösningar på konflikter? Är det bättre att fly än illa fäkta? Är det bättre att fäkta än illa fly? För närvarande arbetar jag kring liknande frågeställningar.



onsdag 16 februari 2011

Serier

När resten av världen har februarilov eller störtar sin president jobbar vi med serier. Nedan följer ett urval av serier/serietecknare som jag inspireras av konstnärligt kontra pedagogiskt.
Definitionen av en serie kan diskuteras nästan lika länge som frågan om Anna Odell verkligen är konstnär eller bara tokig. Jag är naturligtvis på Annas sida och skulle därmed också gå med på de mest tillåtande definitionerna av såväl serier som konst.


 

Bilden ovan är tagen ur boken Grallimmatik, författad av Tage Danielsson och illustrerad av Per Åhlin.
Tage Danielsson och Per Åhlin tänker jag mig som ett exempel man kan använda i skolan för att visa på alternativa arbetssätt. Kanske besitter man skilda kompetenser och föredrar att slå sina kloka huvuden ihop istället för att ensamvarga som en annan eremit.



Sara Hansson råkar jag känna litegrann, fast mycket mindre än vad jag hade velat. Sjukt grym brud. Det händer att man hör henne i Sveriges kanske ända satirprogram i etern; Tankesmedjan. Att se, höra och läsa det hon gör är helt enkelt jävligt inspirerande. Här ovan är ett utdrag ur en grafisk novell om separationsångest som Sara snickrade ihop på Kvarnbys serieskola i Malmö. Klicka på den för att förstora.





Jag fick en bok innehållande en samling serier skapade av Kvarnbyeleverna från Sara. I inlagan finns en direktuppmaning som borde sporra mig att hålla igång.





Sara Granér skulle jag absolut kunna tänka mig att använda i undervisning. Hennes färgglada enrutingar utgör ett praktexempel på hur man enkelt kan behandla en problematik utan att behöva vara seriös eller inneha enorma teckningsfärdigheter. Med det inte sagt att Sara inte besitter feta skills i tecknande. Det gör hon säkert trots att hon inte visar det. Rent estetiskt är hennes bilder trots det oerhört tilltalande. Människan kommer alltid behöva påminnas om att finmåleri har sin tid och skissartat, slarvigt eller rent av fult bildframställande har sin.





Martin Kellermans moderna klassiker Rocky är i likhet med Charlie Christensens Arne Anka något av en livsstilsstrip. Personligen är jag mycket svag för skildringar av dekadensen men inser samtidigt att dessa i fostrande mening ej är lämpade som undervisningsmaterial. Förhoppningsvis kommer fostran inte vara en stor del av min kommande yrkesroll.

Å andra sidan kan man alltid hitta något som går att använda i ett specifikt syfte. Jag har bemödat mig att scanna in en Arne Ankaserie som kan fungera som en ingång till samtal kring upphovsrätt och immateriellt ägande. Rockystripen ovan väcker uppenbarligen samtal kring etik, moral och yttrandefrihet vilket vilket är viktiga delar av bildämnet om man väljer att betrakta bilden som ett språk.




Dinosaur Comics, skapad av Ryan North, är en webbaserad serie som kräver koncentration och ork. Anledningen till att jag väljer att lyfta den här är att den liksom Grallimmatik kan användas som ett exempel på ett alternativt arbetssätt. Dinosaur Comics ser nämnligen alltid lika dan ut. Enbart texten byts ut. Jag säger som Mano Chao:
- Varför inte återanvända bra grejer?





Avslutningsvis. Igenkänning är oerhört effektivt i komikens värld. Rolig serie men kanske inte så djup. White Ninja är skapad av S.Bevan och K.Earle






måndag 14 februari 2011

Workshopförslag till kulturdagarna på Schillerska.




Utifrån skrot, skräp och annan skit
får deltagarna i uppgift att skapa
musikinstrument.
Deltagarna utvecklar, designar
och bygger sitt eget instrument.


Under en given tidsram sker
skapandet i mindre grupper.
Förhoppningsvis leder detta till
att grupperna är lite mer
avslappnade när workshopens
nästa del introduceras;
skrivandet.





Skrivande kan vara jättesvårt
och skrivkrampen kan
övermanna även den
bästa av författare.

Därför är det viktigt att lägga
denna delen på en så låg
nivå som möjligt.





Detta skulle exempelvis kunna
göras genom att förbereda sig
med exempelmaterial där
författaren undviker annars
så essentiella delar av
lyriken som rim, innehåll,
flöde, takt och språklig
korrekthet för att visa på
att det inte finns några
rätt eller fel.






Minst ett par rader enkel, ocool
och ickepretentiös lyrik skrivs
ner av varje deltagare.
Deltagandet är det viktiga,
inte resultatet.

Texten skrivs fördelaktigt
på deltagarens modersmål.
Även denna del måste tidsbegränsas,
så om skrivkrampen kommer smygande
bör en nödinspirationsburk finnas där
man kan dra slumpvis utvalda
inspirationsord.






Till den tredje delen krävs tillgång
till avskilda arbetsutrymmen
för grupperna.

Nu ska förarbetet ge frukt.

Instrumenten används till jammning
och till detta ska varje deltagare
framföra sin lyrik.





Lyrik kan framföras till rytm
på många olika sätt.
Inget sätt skall värderas
högre än något annat.
Sång, growl, rapp, spoken word
eller vanlig jävla diktuppläsning
ska vara likställt.
Att anpassa sig till takt, rytm
och eventuella tongångar måste
vara frivilligt.






Framförandet sker enbart i den
lilla gruppen för att undvika
hämmande prestationsångest.
Om ett framförande i helklass önskas
av alla deltagare i en grupp är
detta självfallet välkomnat.






Det hela bör lämpligtvis inledas med
ett exempel från läraren som själv
har skapat ett skrotinstrument och
framför ett par rader till rytm.


Till exempel:

Coolhet är rädsla
klädd i svart
När jag agerar cool

är det därför att
jag vill dölja min rädsla
och inte visa mig svag
Jag har äntligen förstått det
men det tog fan ett tag





Materialfrågan är fortfarande öppen
men en del saker är mer
eller mindre spikade:
Skrot av alla tänkbara slag,
snabbtorkande färg,
förslagsvis akrylfärg,
papper och penna.






Workshopen syftar till att främja
det kreativa och problemlösande
tänkandet.

Genom begränsade resurser tvingas
deltagarna att ta sin fantasi i bruk
för att skapa praktiskt
användbara redskap.





Genom praktiskt ämnesöverskridande
grupparbete får deltagaren förhoppningsvis
inblick i enkelheten att starta band.

Kombinationen av skilda estetiska uttryck
gör att upplägget med enkelhet kan
skräddarsys för att passa kursen
Estetisk Orientering a.k.a EOS.





torsdag 20 januari 2011

Weblog 10

Kursen har nu avslutats med
ett gestaltningsarbete.
Basgruppsvis har vi planerat
och genomfört workshops.





Syftet med min grupps
workshop var att
medvetandegöra
deltagarna om de
olika känslor som
uppstår vid olika
typer av lekar.





Om vi har genererat
meningsfulla reflektioner
eller insikter har vi
nått vårt mål.





Om inte har vi gjort
vårt bästa...
eller kastat tid i sjön.
Betraktarens öga är min lag.





Vi slutar aldrig leka,
vi leker bara på andra sett.





Men med tiden kan tiden bli
knapp och mindre tid återstår
till något så världsligt som
lek.





Att delta i lekar
är i princip frivilligt.





Men i vissa sammanhang
är leken ett nödvändigt ont
för att behålla sin sociala
och ekonomiska position
trots att leken väcker
otrevliga känslor.





Utvärderingssystemet som
vi framtog visade, som väntat,
på ett brett känslospektra.





Modellen är långt ifrån
finslipad. Någon gång måste
man sätta punkt i diskussionen
trots att den är fett givande.

Nu sätter jag punkt för
mitt första år på lärarprogrammet.